I Arkitektupproret på Facebook röstades Västerås som den näst fulaste staden i Sverige i oktober 2018.
Västerås har varit ett typexempel i samhällsplaneringen på hur en stad förändras när gamla fastigheter rivs.
Jag är uppvuxen i Västerås och kommer ihåg när den skulle bli en av Sveriges mest moderna städer. De gamla byggnaderna i centrum revs och ersattes med varuhus. Gågator byggdes och uppvärmes på vintern med värmeslingor. Det var före oljekrisen på 1970-talet.
Dessförinnan hade Västerås fått ett fint fjärrvärmeverk, som skulle se till att luften blev renare. Gång- och cykelvägar byggdes.
Västerås var framförallt en arbetarstad med många anställda inom industrin. ASEA och Metallverken dominerade. När fabriksvisslan tjöt, åkte arbetarna på cykel till och från jobben. Cykelstatyn på Stora torget är en mycket fin symbol för vad Västerås var förr!
Numera finns varken ASEA, Metallverken eller de stora varuhusen kvar! Centrum har urlakats på kunder efter att Erikslund 2011 blev den stora shopping magneten. Shoppingcentret är beläget utanför staden och trots att det finns kollektivtrafik, kör de flesta bil. Parkeringsytorna är många och stora.
Att staden har utnämts som den näst fulaste, kanske det inte är värst? Däremot är det tråkigt med ett utdöende centrum! Kan det möjligen vara så att Västerås är förutseende att näthandeln kommer att ta över och att andra besöksnäringar behöver finnas i centrum?
Jag visar bilder på ett folktomt centrum i mitten av december när julhandeln pågår. Istället är det desto fler som besöker Erikslund. Bilderna 10-14 visar Kyrkbacken, som är en stadsdel mitt i centrum, beläget norr om Domkyrkan och Rudbeckianska gymnasiet. Kyrkbacken är en av Västerås äldsta stadsdelar och fasaderna är bevarade som de såg ut under 1700-talet.